Malin
Griffiths

"We are not human beings having a spiritual experience. We are spiritual beings having a human experience."

- Pierre Teilhard de Chardin

”Så länge jag kan minnas har jag fascinerats av hur människor speglar varandra och reagerar på sin omgivning. I arbetet Dogwalk löper en undersökande tråd om identitet där bilderna gestaltar olika iscensatta akter.

Jag utforskar mode med fokus på normer, uttryck och den presentation av oss själva som i en föränderlig värld präglar oss. Den eviga tiden. År, minuter och sekunder som tränger sig på och ständigt gör oss påminda om vår existens. I mode är nuet förlegat, i samtidskonsten levande och i fotografiet förflutet. Tiden är i ständig förvandling. Kläder är döda men när de träs över kroppar ges de omedelbart liv och föreställningen kan börja.

Om hela världen är en teater så rör vi oss kring scenen där vi kontrollerar vår publik med maskspel och förklädnad, uppträder våra kön, kodade i ett symboliskt spel där plaggen ger eller tar makt ifrån oss bärare. Men vad väger tyngst egentligen, subjektets avsikt eller hur betraktaren tolkar?

I flera av bilderna ikläder jag mig, min partner och våra två tonårsbarn våra egna eller varandras avgjutna ansikten. Den fysiska masken blir en sköld att leka bakom, nästan som att vara både på och bakom scenen samtidigt.

Dogwalk är ett resonemang kring tanke och kropp, natur och kultur. Inre värden mot yttre kvaliteter. Rituella experiment där plats, färg, yta, och material vill berätta en gemensam berättelse.”

*

”For as long as I can remember, I have been fascinated by how people mirror one another and react to their surroundings. In my project Dogwalk, there is an investigative theme of identity where the images display a variety of staged acts.

I explore fashion by focusing on norms, expressions and how we present ourselves in an ever-changing world that influences us. The eternal time. Years, minutes and seconds force themselves upon us and continue to remind us of our existence. When it comes to fashion, the present moment is outdated; in contemporary art, it is alive and in photographs, it is the past. Time is continuously evolving and transforming. Clothes are dead, but when used to clad a body, they immediately come to life and the performance can begin.

If the whole world is a theatre, we move around the stage and control our audience with masked games and disguises. But what is actually the most important, the intention of the subject or the interpretation of the beholder?

In several pictures, I have dressed myself, my partner and our two teenagers in masks, either one’s own face or one of the other family members. The physical mask becomes a shield to play behind, and it is almost like being on the stage and backstage at the same time.

Dogwalk is a concept discussing mind and body, nature and culture. Internal values against external qualities. Ritual experiments where location, colour, surface and material want to tell a joint story.”

/Malin Griffiths